Hejdå
Ahlen har, kanske lite oväntat, beslutat sig för att lägga ner bloggen. Ett så kallat oåterkalleligt beslut.
Men misströsta inte, substitut finns!
Men misströsta inte, substitut finns!
9 3 8 15
P≈0,67
From dusk til dawn
Jag skulle kunna fabricera en lång historia om den lilla sammankomsten i Bankeryd igår. Så blir det dock inte, eftersom jag helt enkelt inte orkar. Kul var det iallafall, och ni med Facebook kan ju kolla in bilderna och framför allt filmklippet på mig för att få ett hum om hur jag hade det. Helt närvarande mentalt var jag väl inte hela tiden, om man säger så. Och man kan fundera på varför jag alltid börjar dra evighetsmonologer så fort jag börjar komma upp i en anständig promillehalt.
Halv fyra vaknade jag för övrigt idag, så jag åt frukost några timmar efter övriga familjen åt lunch. Kändes rejält bra måste jag säga. Sen är frågan hur sent jag somnar i natt, jag hade inte klagat över att få någon timmes sömn innan klockan ringer.
-----
Just nu spelar Ahlen symbolisk minigolf. En match mot sig själv som han inte vill vinna. Därför närmar han sig hålet som han självklart inte vill att bollen ska falla ner i så långsamt som möjligt. Varje slag gör dock att bollen kommer ännu närmare, och snart kommer bollen börja balansera på kanten för att slutligen falla i. Det är åtminstone vad Ahlen fruktar. Där i hålet kommer bollen att samsas med väldigt många andra bollar. Han sätter därför hopp till att någon, kanske den lille killen med propellerkeps som beskådar matchen, springer fram och slår till bollen så att den missar hålet. Inom sig vet Ahlen att bollen i så fall kommer flyga över till nästa bana och landa direkt i det tomma hålet. Ja, killen ser nog lite sugen ut på att slå iväg bollen. Vägrar han kanske Ahlen får försöka själv, även om Ahlen vet att han allt för ofta missar för att försöka få bollen till nästa hål. Värt ett försök hade Ahlen åtminstone tyckt att det skulle vara, så länge han inte vinner matchen är det bra. Men det hade onekligen varit trevligt att få ner bollen i hålet på banan bredvid.
Halv fyra vaknade jag för övrigt idag, så jag åt frukost några timmar efter övriga familjen åt lunch. Kändes rejält bra måste jag säga. Sen är frågan hur sent jag somnar i natt, jag hade inte klagat över att få någon timmes sömn innan klockan ringer.
-----
Just nu spelar Ahlen symbolisk minigolf. En match mot sig själv som han inte vill vinna. Därför närmar han sig hålet som han självklart inte vill att bollen ska falla ner i så långsamt som möjligt. Varje slag gör dock att bollen kommer ännu närmare, och snart kommer bollen börja balansera på kanten för att slutligen falla i. Det är åtminstone vad Ahlen fruktar. Där i hålet kommer bollen att samsas med väldigt många andra bollar. Han sätter därför hopp till att någon, kanske den lille killen med propellerkeps som beskådar matchen, springer fram och slår till bollen så att den missar hålet. Inom sig vet Ahlen att bollen i så fall kommer flyga över till nästa bana och landa direkt i det tomma hålet. Ja, killen ser nog lite sugen ut på att slå iväg bollen. Vägrar han kanske Ahlen får försöka själv, även om Ahlen vet att han allt för ofta missar för att försöka få bollen till nästa hål. Värt ett försök hade Ahlen åtminstone tyckt att det skulle vara, så länge han inte vinner matchen är det bra. Men det hade onekligen varit trevligt att få ner bollen i hålet på banan bredvid.
Rubricera mera
Oj, idag slog bloggen visst rekord i antal unika besökare på en dag (kan vara dubletter pga. folk som kollade i skolan, men ändå). Känns verkligen som jag har uträttat något bra, kunde inte vara mer nöjd över vad jag har åstadkommit. Uppröra folk är ju trots allt ganska kul, även om det inte var riktigt meningen. Och det drar åtminstone till sig besökare, till min stora glädje.
-----
Å allas vår übermensch Jakobs vägnar presenterar jag härmed Per "Pelle" Lindgren, i hans framträdande i SR P4. Pelle är verkligen precis som vanligt, vilket är glädjande.
-----
Å allas vår übermensch Jakobs vägnar presenterar jag härmed Per "Pelle" Lindgren, i hans framträdande i SR P4. Pelle är verkligen precis som vanligt, vilket är glädjande.
"Ahlen du e ett j****a SVIN!!!"
Kaffe
Snickerskaka
Äppelkaka med marsipan
Kärleksmums
Kaffe
Nedtvingad hallonpaj
Illamående...
-----
Bussen hem. Ahlen studerar som vanligt omgivningen och utför högkvalitativt detektivarbete för att försöka klura ut vad de är för typer. Ser en dam med en uppskattad ålder på 40-45 år tillsammans med en tonårsdotter på allt mellan 15-20 år (så kanske inte tonåring) och en son i barnvagn på kanske 2 år. Damen verkar dock ha en märklig relation till sonen, då hon gullar överdrivet mycket med honom. Efter ett tag inser jag att damen måste vara mormor och tonårsdottern snarare är mamma till den lille pojken. Tjejen var garanterat mamman i alla fall, damen var måhända bara en bekant.
Men det här var inte huvuddelen av historien, det var bara en liten prolog. Det värsta var att pojken hette Donatello. För i helvete, hur kan man göra så mot sitt barn? När det hördes så var det 100 % säkert att det var tonåringen som var mamman, för vem äldre än så skulle ge sitt barn det namnet? Det finns andra WT-namn som passar de äldre föräldrarnas barn bättre, sanna mina ord.
-----
Ha, tänk att så lite kan uppröra så mycket (syftar givetvis på min film i förra inlägget). Humor på den allra högsta nivån är det om inte annat (se bland annat rubrik), sen är det en annan femma vad jag har gett mig in på, det kan sluta lite hur som helst känner jag.
-----
Det är det jag alltid har sagt, inget slår de gemytliga danskarna. Passar bra med mina argument i debattartikeln i engelskan.
-----
Sen gläds jag med Björn just nu. FylleBjörn i Arvika under tre dagar i sommar, sweet om något!
Snickerskaka
Äppelkaka med marsipan
Kärleksmums
Kaffe
Nedtvingad hallonpaj
Illamående...
-----
Bussen hem. Ahlen studerar som vanligt omgivningen och utför högkvalitativt detektivarbete för att försöka klura ut vad de är för typer. Ser en dam med en uppskattad ålder på 40-45 år tillsammans med en tonårsdotter på allt mellan 15-20 år (så kanske inte tonåring) och en son i barnvagn på kanske 2 år. Damen verkar dock ha en märklig relation till sonen, då hon gullar överdrivet mycket med honom. Efter ett tag inser jag att damen måste vara mormor och tonårsdottern snarare är mamma till den lille pojken. Tjejen var garanterat mamman i alla fall, damen var måhända bara en bekant.
Men det här var inte huvuddelen av historien, det var bara en liten prolog. Det värsta var att pojken hette Donatello. För i helvete, hur kan man göra så mot sitt barn? När det hördes så var det 100 % säkert att det var tonåringen som var mamman, för vem äldre än så skulle ge sitt barn det namnet? Det finns andra WT-namn som passar de äldre föräldrarnas barn bättre, sanna mina ord.
-----
Ha, tänk att så lite kan uppröra så mycket (syftar givetvis på min film i förra inlägget). Humor på den allra högsta nivån är det om inte annat (se bland annat rubrik), sen är det en annan femma vad jag har gett mig in på, det kan sluta lite hur som helst känner jag.
-----
Det är det jag alltid har sagt, inget slår de gemytliga danskarna. Passar bra med mina argument i debattartikeln i engelskan.
-----
Sen gläds jag med Björn just nu. FylleBjörn i Arvika under tre dagar i sommar, sweet om något!
So you can call the police
Poliserna var här idag igen. Den här gången kom de i full mundering och två enorma, tvättäkta piketbussar. Stannade tjugo meter från mitt hus, och två av drygt tio poliser (inte lika många idag med andra ord) började springa för kung och fosterland rakt mot mitt hus där jag just då stod och spanade ut genom köksfönstret för att se vad de pysslade med. Hjärtat hoppade till en aning och tankar om att de kanske hade kommit Patrick på spåren slog mig. När de var mellan fem och tio meter från mitt hus knöt poliserna ett avspärrningsband rakt över gatan med två lyktstolpar som bidragande faktor till succén med knytningen. Sedan gick de lugnt tillbaka till piketbussarna. Mindre än en halvminut senare sprang de två poliserna tillbaka, den här gången ännu fortare, bara för att knyta upp bandet och gå tillbaka med det. Därefter hoppade alla poliser in i bilarna, körde ett varv runt mitt och Ebbas kvarter, och sedan såg jag inte till dem mer.
Pappa spädde på min idé om att det var övning med att det hade med EU-toppmötet här i sommar att göra, och det låter väl logiskt. Jag kan bara säga att ska de fortsätta att öva i ett lugnt villaområde, och om de övar lika lojt som idag, då fasar jag för vad som ska hända med Jönköping ifall vänster- och högereliten ska komma hit för att "demonstrera".
-----
Någon önskade filmen på Anne-Sophie, och då kan jag ju inte låta bli att länka till den.
Pappa spädde på min idé om att det var övning med att det hade med EU-toppmötet här i sommar att göra, och det låter väl logiskt. Jag kan bara säga att ska de fortsätta att öva i ett lugnt villaområde, och om de övar lika lojt som idag, då fasar jag för vad som ska hända med Jönköping ifall vänster- och högereliten ska komma hit för att "demonstrera".
-----
Någon önskade filmen på Anne-Sophie, och då kan jag ju inte låta bli att länka till den.
Snyggt jobbat Ahlen
Oj. Imorgon ska debattartikeln i engelskan lämnas in, och det enda jag har är två (välskrivna) sidor på datorn (ganska mycket för långt) om varför cannabis borde legaliseras. Känns sådär att lämna in det till Ann-Sophie som råkar vara ungdomsledare i Pingstkyrkan (tack Google), men jag har väl numera knappt något val. Smart drag Mr. Ahlen att inte anstränga sig för att komma på något mer lämpligt att skriva om, nu får jag väl allt stå mitt kast.
Med tre dagar kvar till fysikprovet har jag fortfarande inte orkat sätta mig in i stora delar av den. Vågor och rörelsemängd förstår jag hyfsat, men kapitlet om ljus är fortfarande som en stor dimma för mig. Kanske vore dags att börja snart om man säger så, fysik måste jag ju faktiskt plugga till. Inte som kemin, där jag kan sätta tre poäng från max med i princip noll pluggminuter. Jag börjar faktiskt känna mig lite illa till mods, eller jag vill göra det så jag kan sätta igång med att plugga någon gång.
Med tre dagar kvar till fysikprovet har jag fortfarande inte orkat sätta mig in i stora delar av den. Vågor och rörelsemängd förstår jag hyfsat, men kapitlet om ljus är fortfarande som en stor dimma för mig. Kanske vore dags att börja snart om man säger så, fysik måste jag ju faktiskt plugga till. Inte som kemin, där jag kan sätta tre poäng från max med i princip noll pluggminuter. Jag börjar faktiskt känna mig lite illa till mods, eller jag vill göra det så jag kan sätta igång med att plugga någon gång.
I'm going forth to buy me some candy
Just nu känner jag mig lika smart som blondinerna från handledarkursen. För tredje gången på ungefär en månad har jag lyckats slarva bort ett hänglås på Friskis. "Ja, men det är ju sånt som händer", kanske någon otroligt nog tänker nu. Det kan jag till viss del hålla med om, men idag lyckades jag stolt säga till Björn "Ja, idag glömmer jag inte mitt lås i alla fall".
Nä, det gjorde jag absolut inte, inte alls.
-----
Efter gymmet, när klockan vid Östra Centrum visade på ungefär tjugo över fyra, skulle jag bara smita förbi skolan snabbt för att hämta biologin som jag tänkte "jobba med" hemma. Tio i sju kom jag hem, vilket väl får anses vara något av en bottennotering för min del.
Och hur lyckades jag med det? Jo förstår ni, det började med att jag hör en välbekant röst i trapphuset precis när jag kan gå. Jodå, det var Thorsten (och Borg of Hate) som anlände. Självklart måste jag stanna kvar och prata Sounds och Sounds på Popcirkus och annan musik och fester och förfester och förförfester och hur Thorsten skulle droga sin mormor och festivaler och vin och sprit och cider och langare och skulder och Eurostop och hjälpa Thorsten och hans klasskamrater med lite kemi och prata lite till om bryggning och hembränning och våra första fyllor och Popadelica och skogen runt Folkets park och funktionärerna på Popadelica och Olof Bohemens oduglighet som väskinkastare vid Folkets park och massa mer viktigt. En stund efter fem smet Thorsten iväg till sin buss, och då tänkte jag pallra mig hem. "Nämen oj, det sitter några kvar och pluggar kemi, jag kollar läget med dem". Pelle var där också, "Hm, man kanske skulle kolla vad den kemiska föreningen jag nämnde på lektionen egentligen hette". Det kunde så klart inte Pelle, och inte heller ChemSketch och absolut inte någon av alla de tiotalet böcker han konsulterade, men han skulle ju såklart bara ha reda på det eftersom hans nyfikenhetgrad hade ökat enormt.
Mitt i allt skådar Ahlen första delen av kemiolympiaden, och får då för sig att bara fråga lite snabbt om det verkligen var rätt i facit på en uppgift vilket det enligt det allsvetande internetbaserade lexikonet Wikipedia inte var. Pelle tyckte så klart att detta var "fränt", och började raskt ännu en jakt på kunskapen. Båda alternativen var förekommande på internet, alternativet i facit var mest förekommande i Pelles alla böcker, och mitt alternativ å andra sidan var rätt enligt ChemSketch. Mina argument verkade dock bita på honom, då han medgav att mitt alternativ borde vara rätt och att han skulle ta upp detta nästa gång han talade med sina kollegor i "högsta rådet". Kan det dra av en poäng för mina konkurrenter blir jag nöjd, jag hade fel där om jag minns rätt. Och ännu en positiv nyhet är att tredjeklassaren bredvid mig på Kemiolympiadslabben verkade ha fått skumma värden på labben han med, då kanske det är som jag tror att något var fuffens. England och Cambridge närmar sig en smula igen efter att ha varit väldigt avlägset den sista tiden. Men vi får se hur det blir.
Sen, klockan nu en bit efter sex, tänkte jag i alla fall cykla hem, men Pelle som dagen till ära hade påbörjat sin cykelsäsong tyckte bestämt att jag skulle vänta på honom. Självklart hittar han inte sina nycklar, vilket försenade än mer. Till slut kom vi iväg, och då mörkret fallit över staden tänkte jag vara duktig och sätta på mitt cykelljus driven av en dynamo som hade fått de gamla Sovjetländerna att bli gröna av avund. Inget fel med dynamo vanligtvis, det är bara att sakta ner farten en smula för att kompensera för den ökade trögheten. Nu cyklade jag som tidigare nämnt med Pelle, samma Pelle som åker Vasalopp på hyfsade tider och orienterar, och således har en mästerlig kondition. Att hänga med honom är tufft. Att hänga med honom med dynamo påkopplad är riktigt jobbigt. Att hänga med honom med dynamo påkopplad och även vara otränad till max var totalt vedervärdigt, höll nästan på att kollapsa av ansträngningen. Men men, det är ju sånt som händer", tänkte Ahlen, och trampade på och förbannade samtidigt Ebba tillsammans med Pelle för att hon vägrar att cykla.
Nä, det gjorde jag absolut inte, inte alls.
-----
Efter gymmet, när klockan vid Östra Centrum visade på ungefär tjugo över fyra, skulle jag bara smita förbi skolan snabbt för att hämta biologin som jag tänkte "jobba med" hemma. Tio i sju kom jag hem, vilket väl får anses vara något av en bottennotering för min del.
Och hur lyckades jag med det? Jo förstår ni, det började med att jag hör en välbekant röst i trapphuset precis när jag kan gå. Jodå, det var Thorsten (och Borg of Hate) som anlände. Självklart måste jag stanna kvar och prata Sounds och Sounds på Popcirkus och annan musik och fester och förfester och förförfester och hur Thorsten skulle droga sin mormor och festivaler och vin och sprit och cider och langare och skulder och Eurostop och hjälpa Thorsten och hans klasskamrater med lite kemi och prata lite till om bryggning och hembränning och våra första fyllor och Popadelica och skogen runt Folkets park och funktionärerna på Popadelica och Olof Bohemens oduglighet som väskinkastare vid Folkets park och massa mer viktigt. En stund efter fem smet Thorsten iväg till sin buss, och då tänkte jag pallra mig hem. "Nämen oj, det sitter några kvar och pluggar kemi, jag kollar läget med dem". Pelle var där också, "Hm, man kanske skulle kolla vad den kemiska föreningen jag nämnde på lektionen egentligen hette". Det kunde så klart inte Pelle, och inte heller ChemSketch och absolut inte någon av alla de tiotalet böcker han konsulterade, men han skulle ju såklart bara ha reda på det eftersom hans nyfikenhetgrad hade ökat enormt.
Mitt i allt skådar Ahlen första delen av kemiolympiaden, och får då för sig att bara fråga lite snabbt om det verkligen var rätt i facit på en uppgift vilket det enligt det allsvetande internetbaserade lexikonet Wikipedia inte var. Pelle tyckte så klart att detta var "fränt", och började raskt ännu en jakt på kunskapen. Båda alternativen var förekommande på internet, alternativet i facit var mest förekommande i Pelles alla böcker, och mitt alternativ å andra sidan var rätt enligt ChemSketch. Mina argument verkade dock bita på honom, då han medgav att mitt alternativ borde vara rätt och att han skulle ta upp detta nästa gång han talade med sina kollegor i "högsta rådet". Kan det dra av en poäng för mina konkurrenter blir jag nöjd, jag hade fel där om jag minns rätt. Och ännu en positiv nyhet är att tredjeklassaren bredvid mig på Kemiolympiadslabben verkade ha fått skumma värden på labben han med, då kanske det är som jag tror att något var fuffens. England och Cambridge närmar sig en smula igen efter att ha varit väldigt avlägset den sista tiden. Men vi får se hur det blir.
Sen, klockan nu en bit efter sex, tänkte jag i alla fall cykla hem, men Pelle som dagen till ära hade påbörjat sin cykelsäsong tyckte bestämt att jag skulle vänta på honom. Självklart hittar han inte sina nycklar, vilket försenade än mer. Till slut kom vi iväg, och då mörkret fallit över staden tänkte jag vara duktig och sätta på mitt cykelljus driven av en dynamo som hade fått de gamla Sovjetländerna att bli gröna av avund. Inget fel med dynamo vanligtvis, det är bara att sakta ner farten en smula för att kompensera för den ökade trögheten. Nu cyklade jag som tidigare nämnt med Pelle, samma Pelle som åker Vasalopp på hyfsade tider och orienterar, och således har en mästerlig kondition. Att hänga med honom är tufft. Att hänga med honom med dynamo påkopplad är riktigt jobbigt. Att hänga med honom med dynamo påkopplad och även vara otränad till max var totalt vedervärdigt, höll nästan på att kollapsa av ansträngningen. Men men, det är ju sånt som händer", tänkte Ahlen, och trampade på och förbannade samtidigt Ebba tillsammans med Pelle för att hon vägrar att cykla.
Övningsköra?
Igår var Ahlen på körskola för att till slut tillsammans med sin mamma gå handledarkursen. Det första Ahlen möts av när han några minuter i fem tillsammans med sin mamma kommer in är en lång kö. Före honom i kön står en blond tjej med säkert D-kupa tillsammans med sina föräldrar, och hon presenterar sig snart för personalen som kollade närvaron fnittrandes med orden "Ja, jag är då Fia, hihi". Helt plötsligt fanns det mycket att kolla på i taket för Ahlens del.
När personalen även hade kollat närvaron för min och mammas del, så var det dags att gå in och sätta sig i salen där utbildningen skulle fortgå. Fanns få platser lediga, de enda Ahlen kunde se var bredvid en tjej som kunde erbjuda det största myntinkastet Ahlen någonsin hade skådat. Den något för korta tröjan kombinerat med de något för smala byxorna gjorde att man inte kunde undgå att se allt fett som bara vällde över byxlinningen. Lite tur i oturen för Ahlens del var att han var tillräckligt smal för att kunna pressa sig in mellan tidigare nämnda tjej och stolsbenet, och i samma veva kunna erbjuda plats åt sin mamma på andra sidan. Snappar inte långt därefter upp att pappan till tjejen med myntinkastet passande nog hette Jimmy, och ungefär där kände Ahlen att checklistan var fullbordad. Därefter kollar Ahlen till höger, och bortanför hans mamma sitter två personer. En skäggig kille som kan ha varit omkring 23, 25 år med en matchvikt på 120-130 kilo (namn Timmy...), samt hans flickvän, en ungefär lika gammal blonderad tös med tom blick och två vedervärdiga piercingar i ansiktet. Det här kommer att bli en lång kväll, tänkte Ahlen.
Sen satte kursen igång. Tjejen med myntinkastet höll som tur var tyst, men de två blondinerna utmärkte sig ordentligt på pratfronten, och gjorde verkligen inte något bra reklam för sig själva.
Exempel:
Handledarutbildare: Okej, det här är ett exempel på en fråga som kan komma på teoriprovet. Får man cykla förbi denna skylt?
Blonderad tjej med piercingar: Jag får det...eller jag får inte men jag gör det...
*tystnad då de som kunde frågan tyckte den var för lätt för att svara på och de som inte kunde helt enkelt inte visste svaret*
Handledarutbildare: Okej, vad betyder skylten då?
Blondin: Jag vet, ENKELRIKTAT!
Handledarutbildare: Nja, det var inte riktigt rätt. Förbud mot att framföra fordon betyder skylten, och då...
Blondin: Jahaaaa, ojdå...
Handledarutbildare: Och då är det alltså inte tillåtet att cykla förbi denna skylt.
Blondin: Men hur är det med hästar då?
Handledarutbildare: Hästar är inget fordon, så man får rida förbi en sådan skylt.
Blondin: Jo, hästar är visst fordon!
Handledarutbildare: Nej, hästar är inget fordon.
Blondin: Joho, man måsta ju köra på höger sida!
Handledarutbildare: Till fordon räknas saker som har hjul, medar eller band, och hästar är alltså inga fordon.
Blonderad tjej med piercingar: Min häst har hjul...
Om in inte förstår det av detta exempel, så var blondinen allmänt korkad och missade inte ett tillfälle att visa det, medans den blonderade tjejen med piercingar verkade ha ADHD eller något liknande (som mamma uttryckte det. Förvåning? Nej, det var ändå hon som lärde mig vad White Trash var), och missade inte ett tillfälle att komma med spydiga kommentarer eller att poängtera hur uttråkad hon var och hur mycket hon ville hem. I början snackade hon mycket om att hon tänkte gå därifrån och i fortsättningen hålla sig till fyrhjulingen (eller varför inte "Hemma i Mullsjö har vi också järnväg(sövergång), och där skiter jag i att stanna") och på slutet blev det ett "Jag orkar inte mer, är det slut snart?" var femte minut ungefär.
Den blonda, allmänt korkade tjejen å andra sidan, fick lära sig att på ena sidan av en gata var det udda husnummer och på andra sidan jämna ("Jahaaaa, är det därför som...*tänka*"), och förklarade att man ser att det är en enkelriktad gata "på linjerna, och bilarna åker på samma håll".
Efter nästan fyra timmar (folk tog längre pauser än tillåtet) var det över, till min stora glädje. Jag förundras verkligen över hur dumma folk kan vara, och båda blondinerna hade dessutom pojkvän (den korkade blondinens pojkvän var också han där med sin pappa) märkligt nog. Män är djur helt enkelt, lite naken närkontakt så är de nöjda oavsett hur tjejen är. Uppenbarligen är det så. Å andra sidan verkade ingen av deras pojkvänner vara några genier heller, jag kände mig verkligen som en kärnfysiker i sällskapet.
-----
Efter avslutad frukost i morse följde lite tittning på Text-TV för att uppdatera sig mo omvärlden. När Ahlen sedan går ut i köket möts han av denna tämligen förvånande syn:
När personalen även hade kollat närvaron för min och mammas del, så var det dags att gå in och sätta sig i salen där utbildningen skulle fortgå. Fanns få platser lediga, de enda Ahlen kunde se var bredvid en tjej som kunde erbjuda det största myntinkastet Ahlen någonsin hade skådat. Den något för korta tröjan kombinerat med de något för smala byxorna gjorde att man inte kunde undgå att se allt fett som bara vällde över byxlinningen. Lite tur i oturen för Ahlens del var att han var tillräckligt smal för att kunna pressa sig in mellan tidigare nämnda tjej och stolsbenet, och i samma veva kunna erbjuda plats åt sin mamma på andra sidan. Snappar inte långt därefter upp att pappan till tjejen med myntinkastet passande nog hette Jimmy, och ungefär där kände Ahlen att checklistan var fullbordad. Därefter kollar Ahlen till höger, och bortanför hans mamma sitter två personer. En skäggig kille som kan ha varit omkring 23, 25 år med en matchvikt på 120-130 kilo (namn Timmy...), samt hans flickvän, en ungefär lika gammal blonderad tös med tom blick och två vedervärdiga piercingar i ansiktet. Det här kommer att bli en lång kväll, tänkte Ahlen.
Sen satte kursen igång. Tjejen med myntinkastet höll som tur var tyst, men de två blondinerna utmärkte sig ordentligt på pratfronten, och gjorde verkligen inte något bra reklam för sig själva.
Exempel:
Handledarutbildare: Okej, det här är ett exempel på en fråga som kan komma på teoriprovet. Får man cykla förbi denna skylt?
Blonderad tjej med piercingar: Jag får det...eller jag får inte men jag gör det...
*tystnad då de som kunde frågan tyckte den var för lätt för att svara på och de som inte kunde helt enkelt inte visste svaret*
Handledarutbildare: Okej, vad betyder skylten då?
Blondin: Jag vet, ENKELRIKTAT!
Handledarutbildare: Nja, det var inte riktigt rätt. Förbud mot att framföra fordon betyder skylten, och då...
Blondin: Jahaaaa, ojdå...
Handledarutbildare: Och då är det alltså inte tillåtet att cykla förbi denna skylt.
Blondin: Men hur är det med hästar då?
Handledarutbildare: Hästar är inget fordon, så man får rida förbi en sådan skylt.
Blondin: Jo, hästar är visst fordon!
Handledarutbildare: Nej, hästar är inget fordon.
Blondin: Joho, man måsta ju köra på höger sida!
Handledarutbildare: Till fordon räknas saker som har hjul, medar eller band, och hästar är alltså inga fordon.
Blonderad tjej med piercingar: Min häst har hjul...
Om in inte förstår det av detta exempel, så var blondinen allmänt korkad och missade inte ett tillfälle att visa det, medans den blonderade tjejen med piercingar verkade ha ADHD eller något liknande (som mamma uttryckte det. Förvåning? Nej, det var ändå hon som lärde mig vad White Trash var), och missade inte ett tillfälle att komma med spydiga kommentarer eller att poängtera hur uttråkad hon var och hur mycket hon ville hem. I början snackade hon mycket om att hon tänkte gå därifrån och i fortsättningen hålla sig till fyrhjulingen (eller varför inte "Hemma i Mullsjö har vi också järnväg(sövergång), och där skiter jag i att stanna") och på slutet blev det ett "Jag orkar inte mer, är det slut snart?" var femte minut ungefär.
Den blonda, allmänt korkade tjejen å andra sidan, fick lära sig att på ena sidan av en gata var det udda husnummer och på andra sidan jämna ("Jahaaaa, är det därför som...*tänka*"), och förklarade att man ser att det är en enkelriktad gata "på linjerna, och bilarna åker på samma håll".
Efter nästan fyra timmar (folk tog längre pauser än tillåtet) var det över, till min stora glädje. Jag förundras verkligen över hur dumma folk kan vara, och båda blondinerna hade dessutom pojkvän (den korkade blondinens pojkvän var också han där med sin pappa) märkligt nog. Män är djur helt enkelt, lite naken närkontakt så är de nöjda oavsett hur tjejen är. Uppenbarligen är det så. Å andra sidan verkade ingen av deras pojkvänner vara några genier heller, jag kände mig verkligen som en kärnfysiker i sällskapet.
-----
Efter avslutad frukost i morse följde lite tittning på Text-TV för att uppdatera sig mo omvärlden. När Ahlen sedan går ut i köket möts han av denna tämligen förvånande syn:
Totalt ungefär 20 poliser precis utanför fönstret, många av dem är inte med i bild här utan sitter i en minibuss utanför högra bildkanten. Första tanken var "Vad fan har jag gjort nu...?". Andra tanken var "Okej, vad fan har hänt?". Sen märkte jag att det verkade röra sig om någon övning, det som jag först trodde var två piketbussar visade sig snabbt vara två inhyrda minibussar från Europcar.
Livade om inte annat upp vardagen (som egentligen inte alls är vardag utan studiedag) en smula.
Livade om inte annat upp vardagen (som egentligen inte alls är vardag utan studiedag) en smula.
You better step aside or come along
Ahlen får lite oväntat tydligen åka till Arvika i sommar. Så lät det minsann inte för en sisådär fem månader sedan, då verkade det snarare vara stanna inne fram tills 18-årsdagen som var den framtida melodin. Nu var ju detta så klart inget jag nämnde för mamma när hon berömde mig för vilken bra idé det var att jag skulle göra något så roligt, dum är jag inte. Nu gäller det iallafall att sköta sig fram till sensommaren, ingen vinbryggning här hemma med andra ord och inga fyllor i stil med Randaus på nyår.
Och det var inte ens jag som tog upp ämnet, utan pappa sa vid maten att jag borde åka till Hultsfred nu när Sounds skulle spela där. Och sedan var samtalet i full gång. Tror minsann de har lite dåligt samvete för att de inte lät mig åka till Köpenhamn som när jag frågade dem erbjöd den enda Soundsspelningen i Norden utan 18-årsgräns. Sen tillkom lite senare visserligen förutom festivalerna även en spelning i Helsingborg, men då har jag mer eller mindre lovat att röja på hemmaplan. Vilket för övrigt förhoppningsvis ska bli kul. Verkar lovande i nuläget åtminstone.
Och biljetten tjänade jag nästan ihop till alldeles nyss när min gamla cykel såldes. Nu lär visserligen just de pengarna gå till semlor och sprit och annat som bryter ned kroppen inifrån, men å andra sidan tär det mindre på mitt ytterst välförtjänta studiebidrag med ett antal hundralappars tillskott i läderplånboken.
-----
Just nu samlar jag för övrigt krafter till att städa mitt skrivbord som knappt har förlorat vikt en endaste gång på den här sidan min senaste födelsedag. Och minns jag inte fel var det dessutom ett bra tag innan den det senast städades ordentligt. Godiskartongerna slåss med hårdplastförpackningarna om den lilla plats som finns kvar.
Och det var inte ens jag som tog upp ämnet, utan pappa sa vid maten att jag borde åka till Hultsfred nu när Sounds skulle spela där. Och sedan var samtalet i full gång. Tror minsann de har lite dåligt samvete för att de inte lät mig åka till Köpenhamn som när jag frågade dem erbjöd den enda Soundsspelningen i Norden utan 18-årsgräns. Sen tillkom lite senare visserligen förutom festivalerna även en spelning i Helsingborg, men då har jag mer eller mindre lovat att röja på hemmaplan. Vilket för övrigt förhoppningsvis ska bli kul. Verkar lovande i nuläget åtminstone.
Och biljetten tjänade jag nästan ihop till alldeles nyss när min gamla cykel såldes. Nu lär visserligen just de pengarna gå till semlor och sprit och annat som bryter ned kroppen inifrån, men å andra sidan tär det mindre på mitt ytterst välförtjänta studiebidrag med ett antal hundralappars tillskott i läderplånboken.
-----
Just nu samlar jag för övrigt krafter till att städa mitt skrivbord som knappt har förlorat vikt en endaste gång på den här sidan min senaste födelsedag. Och minns jag inte fel var det dessutom ett bra tag innan den det senast städades ordentligt. Godiskartongerna slåss med hårdplastförpackningarna om den lilla plats som finns kvar.
Ahlen testar:
Ten days of perfect tunes
Jag misstänker att jag försöker lura mig själv. Det går sådär när jag inte ens kan vara konsekvent i mina lögner. Vi får väl minsann se vad den stundande våren kan bära med sig.
Put the blame on Ralf!
Oj, jag har visst inte skrivit på ett tag. Visserligen har det inte hänt så mycket den senaste veckan, jag har hästat av aldrig tidigare skådad mängd (åtminstone inte under modern tid, på mellanstadiet kunde jag ibland göra klart uppsatser flera veckor i förväg), varit lite allmänt omogen med teknisterna och sedermera även Ebba och Borg of Hate under helgen, och, ja det var nog allt.
För övrigt börjar Hjördis bli en riktig gamer, tjatar hela tiden om att det ska bli hennes tur att få ha datorn så att hon kan spela något av de inbyggda spelen. "Schackie" råkar vara en favorit, sen gör det väl inget att hon blir ägd av datorn hela tiden. Själv lade jag patienser på datorn i hennes ålder, och visste minsann vad jag gjorde. Så hon är på intet sätt unik när det gäller detta.
Och Olof är uppenbarligen en stor tävlingsmänniska.
Kemiolympiaden har för övrigt gått av stapeln. Det gick sådär, kunde ha gått bättre, och samtidigt väldigt mycket sämre. Labben kommer nog sabba allt för mig, gör allt korrekt rätt, får två på tiondels millilitern överensstämmande titreringar, men ändå blev svaret om inte helt åt skogen så åtminstone ute vid skogsbrynet. Laktoshalten i mjölk skulle bestämmas om någon råkar vara intresserad, istället för 50 g/dm³ fick jag 70, när flera andra lyckades få sitt resultat korrekt rätt. Känns lite nesligt, och jag kommer sannerligen gräma mig ett bra tag. England känns betydligt mer avlägset än innan, får sätta mitt hopp till att Pelle hittar någon skum detalj som inverkade på mitt resultat, som för övrigt till och med han medgav var för märkligt för att bara vara slarv. Men det är ju sånt som händer:
För övrigt börjar Hjördis bli en riktig gamer, tjatar hela tiden om att det ska bli hennes tur att få ha datorn så att hon kan spela något av de inbyggda spelen. "Schackie" råkar vara en favorit, sen gör det väl inget att hon blir ägd av datorn hela tiden. Själv lade jag patienser på datorn i hennes ålder, och visste minsann vad jag gjorde. Så hon är på intet sätt unik när det gäller detta.
Och Olof är uppenbarligen en stor tävlingsmänniska.
Var hälsad Linné
Onsdag eftermiddag. Ahlen ska bege sig mot frisören för att korta ner sitt hår en smula (stor smula), när han märker att Thorsten och hans klasskarmat Magnus i samma stund ska gå mot busshållplatsen. Ahlen är inte sen att slå följe. Thorsten förkunnar att han ska ta buss 10 till Juneporten för att möta en vän och därefter åka till Solåsen. Ahlen påpekar att buss 10 inte går från CIgarren, utan från Östra Centrum som närmast. Därför var det enligt Ahlen bättre att ta en annan buss till Östra Centrum och därefter byta till buss 10.
Thorsten: Jo, Tian går visst från Cigarren, den går ju till Ekhagen.
Ahlen: Nej, Tian går inte till Ekhagen, det är 13 som går från Ekhagen (underförstått: till Solåsen).
Thorsten: Jo, Tian går till Ekhagen.
Ahlen: Nej!
Thorsten: Jo, ska vi slå vad?
Ahlen: Javisst!
Thorsten: Okej, hundra kronor?
Ahlen: Visst.
Handskakning genomförs, och Thorsten börjar få ett brett leende på läpparna. Ahlen tar i samma veva upp mobilens tidtabell för att försöka överbevisa Thorsten.
Ahlen: Kolla här! Mariebo vändplan, Bäckadalsgymnasiet...
Thorsten: Nej just det, det var ju tolvan som gick till Ekhagen, fan!
Och med Magnus som Webesgodismutat vittne kunde Ahlen konstatera att han numera har ytterligare en skuld att inkassera.
Thorsten (befinnande sig någonstans mellan D-huset och H-huset): Hm...då har ju jag bara fem minuter på mig att ta mig till Östra Centrum, faan...
Det var kanske inte så konstigt att jag satt med ett leende på läpparna hos frisören. Och den normalt hos frisören inte allt för pratglade Ahlen, kom på sig själv med att sitta och diskutera huruvida det var rätt eller fel att muslimer fick ledigt för att fira sina högtider. Märkligt. Och håret blev lite för kort, jag blir som alltid lurad när håret är blött, det ser längre ut då. Men om någon månad vågar jag nog visa mig bland folk igen. Då är jag minsann back in business!
Och Susanne idrottslärare kan verkligen konsten att få allvarliga saker att låta som helt naturliga och som att det inte gjorde så mycket. På ett sätt hoppas jag att hon bara höll masken, hon är ju ingen Juno precis.
Thorsten: Jo, Tian går visst från Cigarren, den går ju till Ekhagen.
Ahlen: Nej, Tian går inte till Ekhagen, det är 13 som går från Ekhagen (underförstått: till Solåsen).
Thorsten: Jo, Tian går till Ekhagen.
Ahlen: Nej!
Thorsten: Jo, ska vi slå vad?
Ahlen: Javisst!
Thorsten: Okej, hundra kronor?
Ahlen: Visst.
Handskakning genomförs, och Thorsten börjar få ett brett leende på läpparna. Ahlen tar i samma veva upp mobilens tidtabell för att försöka överbevisa Thorsten.
Ahlen: Kolla här! Mariebo vändplan, Bäckadalsgymnasiet...
Thorsten: Nej just det, det var ju tolvan som gick till Ekhagen, fan!
Och med Magnus som Webesgodismutat vittne kunde Ahlen konstatera att han numera har ytterligare en skuld att inkassera.
Thorsten (befinnande sig någonstans mellan D-huset och H-huset): Hm...då har ju jag bara fem minuter på mig att ta mig till Östra Centrum, faan...
Det var kanske inte så konstigt att jag satt med ett leende på läpparna hos frisören. Och den normalt hos frisören inte allt för pratglade Ahlen, kom på sig själv med att sitta och diskutera huruvida det var rätt eller fel att muslimer fick ledigt för att fira sina högtider. Märkligt. Och håret blev lite för kort, jag blir som alltid lurad när håret är blött, det ser längre ut då. Men om någon månad vågar jag nog visa mig bland folk igen. Då är jag minsann back in business!
Och Susanne idrottslärare kan verkligen konsten att få allvarliga saker att låta som helt naturliga och som att det inte gjorde så mycket. På ett sätt hoppas jag att hon bara höll masken, hon är ju ingen Juno precis.
Dont stop push it now, and I will give it all to YOU!
Allt började på Pressbyrån. Ungefär samtidigt som jag vid min betalning inser att kunden före mig hade glömt sitt bankomatkort, får jag ett suspekt SMS från Thorsten, vilket löd: "Bäck jjj åka effe eff ca aaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Ja!nej! The Sounes mf! PL". Hänkade inte riktigt om man säger så, men fick senare förklarat att Sounds skulle till hycklarfestivalen Peace & Love i Dalarna. Kommer hem, besviken över att det var just den, bara för att upptäcka att Björn (Rockstjärne-Björn) länkar till Arvikafestivalens hemsida. "Vågar man hoppas..." tänkte jag. Klickar på länken, bara för att mötas av en svartvit bild föreställandes Maja röjandes på scen. Flyger upp från stolen och hejdar mig precis innan vrålet ska börja. Vem skulle höra mig liksom?
Nu är jag halvvägs till de värmländska skogarna garanterat. Hänger ju som alltid på mina när det gäller ivägåkningar jättegenerösa föräldrar. Får jag inte rymmer jag!
Nu är jag halvvägs till de värmländska skogarna garanterat. Hänger ju som alltid på mina när det gäller ivägåkningar jättegenerösa föräldrar. Får jag inte rymmer jag!
